Varför så Trumpen?

Jag är övertygad om att jordens undergång inte inträffar någon gång långt in i framtiden. Nej, apokalypsen har redan börjat och vi lever egentligen redan nu i ett postapokalyptiskt cyberpunksamhälle. 
 
Case in point: Antikrist. Ursäkta, jag menar Donald Trump. 
 
Som ses här åkallandes Beelzebub i New Hampshire. (Foto: MICHAEL VADON/Wikimedia commons) 
 
Jag är dels skrämd och dels fascinerad av skådespelet som utspelar sig på andra sidan Atlanten. Som statsvetare är det amerikanska presidentvalet lite som en all-you-can-eat-buffé av illegala droger: Du vet att det är dåligt för dig och att du högst antagligen kommer förstöras som människa, men du fortsätter ändå ta del av det så fort du bara kan. 
 
Och även om jag sett galna kampanjer tidigare känns det som om den här valrörelsen redan spräckt ett och annat rekord. Bland annat, uh, detta: 
 
Obama är grundare av IS men ändå är det Trump som uppmanar till terror? Good job there, Bub... 
 
 
Ah, yes. Det äldsta politiska tricket i världen: Lönnmord. Funkar alltid. 
 
Vänta, nej, det gör det inte alls. 
 
Jag är osäker på vad som kan hända som trumfar det här (fniss), men en sak är säker. Det blir en intensiv, galen och troligtvis mycket politisk höst. 
 
 
 
Allmänt, Samhällskritik | | En kommentar |

Vad det innebär att vara en sökare

 
 
Jag är hemma efter en helg i Purmoskogarna. Jag arrangerade ett lajv, tillsammans med två fantastiska individer till medspelledare. Det är en upplevelse jag kommer skriva mer om i ett senare inlägg (samma tid, samma kanal) men just nu är jag för trött för att flumma om det.
 
Så, uh, jag flummar om att vara en sökare istället. Jei me?
 
Why be sane when you can be beautiful?
 
Videon där uppe resonerade hårt med min själ. Efter lajvet i helgen stannade jag, C, J, M, L, A, K och C hos A:s villa i Oravais. Det var en kväll av bastubad, avkoppling, ångest, känslor, avslöjanden och vänskap. Något som kom fram hårt, åtminstone för mig, var behovet av förändring.
 
Vi pratade mycket om det i går. Vi vidrörde ämnet ofta, även om vi kanske aldrig pratade om det helt ut. Det handlade om förändring, om oss, och om vår omgivnings reaktioner på det hela.
 
Det är ett farligt och skrämmande steg, att vilja förändra sig själv. Om man inleder en process av sökande - vare sig det är om sin sexualitet, om en flytt till en främmande stad, om sin plats i sin förening eller om sin tro - så kommer man känna ångest och rädsla. Det hör till. Speciellt är man rädd för att inte bli accepterad som den man är - av sina vänner, av sin familj, sina föräldrar.
 
Och det är det som gör oss till sökare. Vi har trots den rädslan vågat ta det där sista steget ut i det okända. Vi har vågat möta vår omgivnings dömanden. We rage, we rage against the dying of the light, som de sade i videon ovan. Vi drivs av en eld, av en vilja till förändring och utforskning.
 
Jag har accepterat den delen av mig själv nu. Jag känner fortfarande ångest, men mest av allt känner jag vreden som driver mig framåt. Och den vreden kommer jag leva gott på länge.
 
Som sagt...
Allmänt, Confessions | | Kommentera |

So you wanna have a spiritual awakening...?

Hey, folks! Det är er vänliga kvartersfilosof här igen, redo att dela med sig av sina erfarenheter om Konsten Att Hitta Sig Själv (tm). Den här gången tänkte jag vi skulle se mer på vilka tekniker jag rent praktiskt använder mig av i sökandet.
 
Nej, jag har varken kompass eller karta. Silly.
 
Låt oss ta en exempeldag, säg--- Åh, i går.
 
Jag vaknar, grumpy som vanligt, och tänker genast: Vad sjutton var det DÄR för dröm?
 
Jag tror den handlade om sex.
 
Drömarbete är en viktig del av min vardag. Jag försöker minnas och skriva ner mina drömmar samt, i mån av möjlighet, påverka dem. Som exempel: 
 
Jag är i helvetet. Jag försöker ta mig från klippa till klippa och undviker desperat att falla ner i den glödande sjön under mig. Jag tappar taget och ramlar ner, då en robotliknande tingest kommer upp mot mig, formar sig med sin kropp och säger 'Det här är bara en illusion'. Illusionen bryts och jag märker att jag är bakom kulisserna i efterlivet, där alla olika sorters efterliv finns samlade beroende på personernas tro. Jag tar en motorcykel och åker runt för att studera de olika efterliven.
 
Därefter, efter att jag fått kaffe, slösurfat, klappat Anna och kramat katten (eller om det var tvärtom) går jag iväg till jobbet. På vägen till jobbet sjunker jag in i någon form av visualisering, eller dagdrömmande. Jag har alltid varit sjukt fantasifull och jag har bestämt mig för att försöka använda mig av min fantasi för att utveckla mig själv.
 
På jobbet tar jag en kopp te, för jag har märkt att det är en meditation som funkar för mig. Vandringsmeditationer, bastumeditationer eller helt vanliga andas-in-andas-ut-se-så-zen-jag-är funkar också. Och medan jag sitter och väntar på att uppdatera webben ritar jag ett sigill.
 
Ni minns det, eller hur?
 
Och det är typ det. Sedan, förstås, så anammar jag ju också element ur de religioner jag för tillfället studerar - som, då det gäller wicca, är bland annat att be till guden och gudinnan, meditera över elementen, grunda och centrera eller delta i ritualer, vilket jag hoppas göra inom en snar framtid.
 
Upp