Tolv religioner på ett år? Go!

Jag har nämnt det i förbifarten. Jag har snackat om det med vänner. Jag har, någon gång, uppdaterat Facebook om saken. Men jag har inte sagt det offentligt, och nu är det dags:
 
Jag ska härmed prova tolv religioner på ett år.
 
Varför? Tja, varför inte? I en värld som mer och mer fördummas och där folk gräver stenhårt ner sig i sina ideologier och trosuppfattningar - så hårt att de dödar de som tror annorlunda än de själva - är det kanske lätt att säga "fuck religion, det är på grund av den vi har krig och elände".
 
Det tror inte jag. Jag tror inte religion är dåligt innerst inne. Det är makthungriga människor som använder religionen för att piska upp extremism som orsakar det dåliga. Det motarbetar vi lättast med tolerans.
 
Jag tror samtidigt att religioner i sig bara är hjälpmedel för människorna att närma sig de stora frågorna i livet - vem är jag, varifrån kom jag, vad händer då jag dör - och att ingen av dem är extra sann eller, för den delen, extra falsk. De är alla lika sanna och pekar alla på samma sanning.
 
Har du hittat en religion som tilltalar dig - bra. Njut av den. Jag vill, å andra sidan, utforska alla.
 
Eller ja, tolv. Dessa är:
  • Augusti: Wicca
  • September: Taoism
  • Oktober: Ateism/Agnosticism
  • November: Satanism
  • December: Kristendom
  • Januari: Shamanism
  • Februari: Buddhism
  • Mars: Discordianism
  • April: Morminism
  • Maj: Vodoun
  • Juni: Islam
  • Juli: Asatro
Mina mål är dels religiösa: Jag vill praktisera religionen, lära mig om den och tro på den under månaden jag utövar den. Dels är mina mål journalistiska: Jag vill dokumentera upplevelsen och gärna intervjua sådana som tror på de enskilda religionerna. Dels är mina mål konstnärliga, för jag vill försöka använda mig av religionerna i min konst. Och dels magiska: Jag vill utveckla mig själv och förhoppningsvis hitta en sanning som passar mig i slutändan. 
 
Det här ska jag dokumentera i den här bloggen. Vill ni följa med på resan?
 
Resan... Till Freddis medelpunkt. *Fniss* (Foto: Anna Holmlund)
 
 

Vi lever i fördumningens tidsålder

Ibland, då jag ser på nyheterna, blir jag lite bitter. 
 
Ursäkta, sa jag ibland? Jag menade hela tiden. 
 
Jag jobbar ju som journalist. Det är ett utmanande, givande och alltigenom roligt arbete. Dessutom har vi ju såna coola hattar. Och vet ni vad? Under dem ryms det inga foliehattar, för vi måste vara på alerten hela tiden och inte sprida falska nyheter. Dit faller också konspirationsteorier, ett litet favoritirritationsobjekt från min sida. 
 
Men hörni, jag är benägen att hålla med om en konspirationsteori. Eller, inte hålla med om, kanske, utan skapa en. Den lyder att vi för tillfället lever i fördumningens tidsålder. 
 
Vi har i dag tillgång till ofantliga mängder information. Då saker händer får vi veta det genast. Faktafel borde inte få förekomma, för de skulle vår vän Google ta hand om. Desinformation borde inte kunna spridas, för vi har ju fortfarande journalister som arbetar i dag, trots att folk påstår att branschen snart är onödig. 
 
Gissa vad? Jornalisterna är fanimig inte onödiga. Inte så länge som polulister som till och med kan påstå saker utan att de är sanna segrar i politiska val. Inte så länge som skräpsajter som MV-lehti (som faktiskt sprider blatanta lögner, vilket deras anhängare vet om men inte bryr sig i då påståendena "kan vara sanna"). Inte så länge som folk delar artiklar från satirsidan The Onion och chockeras över hur något sådant kan vara sant. 
 
Jag är inte ens förvånad över att Trump, Brexit och Erdogan hände längre. Vi lever i fördumningens tidsålder och vi fattar fan inte bättre. 
 
 
Mvh: Ilsk, men vacker. 
Allmänt, Samhällskritik | | En kommentar |

Sabbatsår

Vänner, Elorianer. Ni har länge varit mitt allt.
 
Det kan ju liksom inte gå fel med de här vackra bastarderna.
 
Jag är en av de grundande medlemmarna av den finlandssvenska rollspelsföreningen Eloria. Jag var med på det första lajvet som ordnades i Svenskfinland och jag har varit med varje år sedan dess. Det är liksom omöjligt för mig att räkna hur många levande rollspel jag deltagit i. Otaliga, är svaret. Och vilka äventyr jag haft, och vilka fantastiska människor jag mött.
 
Liksom, det är nog det jag kommer minnas mest från min tid i Eloria. You rock, really.
 
Jag fick för en tid sedan ett pris. Det var föreningens tioårsjubileum och vi hade vår egen Oscarsgala. Jag blev Den mest inspirerande lajvaren. Det är en utmärkelse som då kändes fantastisk, men nu så känner jag mest smärta då jag tänker på den.
 
Hur kan jag inte göra det, då lajvande och föreningen inte inspirerar mig längre?
 
Därför har jag nu bestämt mig. Jag kommer ta ett sabbatsår. Jag kommer stiga åt sidan från föreningsverksamheten (och möjligen lajvandet också, få se) och utvärdera min inställning till hobbyn en tid. Hellre det än att bära på bittra känslor som bara lämnar kvar, varas och blir något riktigt obehagligt.
 
För Eloria är min älsklingsförening. Jag vill inte känna hat mot den. Och just nu är det tyvärr det jag börjar känna.
 
Men först ska vi fira. Först ska jag och två goda vänner göra ett lajv nästa vecka - ett lajv med många nya, fantastiska lajvare som deltar. Det kommer bli helt awesome, och när jag väl kommer tillbaka ser jag fram emot att se vad dessa nya, inspirerade lajvare gett föreningen.

Fahra do Eloria!
 
 
Upp