Tolv religioner på ett år? Go!

Jag har nämnt det i förbifarten. Jag har snackat om det med vänner. Jag har, någon gång, uppdaterat Facebook om saken. Men jag har inte sagt det offentligt, och nu är det dags:
 
Jag ska härmed prova tolv religioner på ett år.
 
Varför? Tja, varför inte? I en värld som mer och mer fördummas och där folk gräver stenhårt ner sig i sina ideologier och trosuppfattningar - så hårt att de dödar de som tror annorlunda än de själva - är det kanske lätt att säga "fuck religion, det är på grund av den vi har krig och elände".
 
Det tror inte jag. Jag tror inte religion är dåligt innerst inne. Det är makthungriga människor som använder religionen för att piska upp extremism som orsakar det dåliga. Det motarbetar vi lättast med tolerans.
 
Jag tror samtidigt att religioner i sig bara är hjälpmedel för människorna att närma sig de stora frågorna i livet - vem är jag, varifrån kom jag, vad händer då jag dör - och att ingen av dem är extra sann eller, för den delen, extra falsk. De är alla lika sanna och pekar alla på samma sanning.
 
Har du hittat en religion som tilltalar dig - bra. Njut av den. Jag vill, å andra sidan, utforska alla.
 
Eller ja, tolv. Dessa är:
  • Augusti: Wicca
  • September: Taoism
  • Oktober: Ateism/Agnosticism
  • November: Satanism
  • December: Kristendom
  • Januari: Shamanism
  • Februari: Buddhism
  • Mars: Discordianism
  • April: Morminism
  • Maj: Vodoun
  • Juni: Islam
  • Juli: Asatro
Mina mål är dels religiösa: Jag vill praktisera religionen, lära mig om den och tro på den under månaden jag utövar den. Dels är mina mål journalistiska: Jag vill dokumentera upplevelsen och gärna intervjua sådana som tror på de enskilda religionerna. Dels är mina mål konstnärliga, för jag vill försöka använda mig av religionerna i min konst. Och dels magiska: Jag vill utveckla mig själv och förhoppningsvis hitta en sanning som passar mig i slutändan. 
 
Det här ska jag dokumentera i den här bloggen. Vill ni följa med på resan?
 
Resan... Till Freddis medelpunkt. *Fniss* (Foto: Anna Holmlund)
 
 

Predikanten som kom lite för nära

Det här inlägget är något av en fortsättning på gårdagens funderingar. Då, efter en lite jobbig dag, gjorde jag en spontan ritual och började genast känna mig bättre till mods. Det var en ganska enkel orsak och verkan för min del: Jag mådde dåligt, jag gjorde något för att förbättra situationen och se på fan, jag började må bättre.
 
Jag tillskriver inte mitt välmående till vare sig min ritual eller Något Högre. Det är rätt enkel psykologi för min del. Ibland funkar det och ibland inte.
 
Så jag vill säga det genast här och nu: Mår ni på riktigt dåligt så ta för fan kontakt med NÅGON. Vem som helst. En psykolog. Er allmänläkare. Er chef, er vän, er mor, er katt (nåja, kanske inte katten, för den kan ju inte leda er vidare per se, men den är ju bra på annat sätt).
 
Har ni en tro (eller icke-tro) som hjälper er i livet? Gott så, ta kraft från den. Men för St Pat Pineapple's skull: Sök professionell hjälp! Och inte, tja, sådan här:
 
Crazy world? You have no idea, old chap.
 
Det här är en rätt känd Österbottnisk predikant. Han har ett antal gånger framträtt i medierna och det finns, såvitt jag vet, rätt många som litar på honom.
 
Jag hoppas för deras skull att de som gör det får kraft och tro ur sitt samröre med honom och att de lever i en sund andlig värld. Men den där Facebook-statusen gör mig väldigt orolig, för det där är en klar uppmaning att strunta i professionell hjälp och bara lita på Jesus (aka, på predikanten, för det är ju han som predikar Jesus ord).
 
Jag har mått dåligt. Jag har som ung skrikit ut mina böner till Gud att göra saker bättre. Och gissa vad?
 
Det blir det. Om du söker professionell hjälp.
 
I know you can.
 
 
Upp