Surdeg

"Oj, Fredrik, du är nog en sån surdeg ibland," sa en vän till mig. "Du matas med för mycket och till sist exploderar du." 
 
Jag föreställde mig något i stil m... Äh, forget it.*
 
Poängen är att jag förstår henne. Här nyligen exploderade jag och det rejält. Det var inte kul, speciellt inte som om det riktade sig mot något jag håller extremt kärt: Min hobby. Lajvandet. 
 
Det här är inte något som riktar sig mot någon enskild person. Det vill jag säga genast. Min ilska riktar sig inte mot NÅGON enskild, inte heller triggades den av någon enskild persons ageranden. I stället är det en reaktion på många små händelser som ännu spökar, känslor jag aldrig lyckats bearbeta, som fuckar med mitt sinne. Det här är sådant jag låst inne och låst inne hårt, vilket skapar obalans (se föregående inlägg om mina chakraproblem, exempelvis). 
 
Det är saker som bara matat på, under alla... Uh, tretton år jag lajvat och som aldrig fått utlopp. Nu kom det slutligen. Jag exploderade, precis som ett surbröd som fått för mycket mat. 
 
Jag föreställde mig någ... *Får en sko i huvudet* 
 
Jag mår bättre nu. Jag började, som vanligt, dagen med att be om ursäkt till de som råkade se explosionen. Då sade min vän de bevingade orden ovan. 
 
Poängen är att det ändå kändes förlösande. Det är ute nu. Jag bearbetar mina känslor. Det är ändå inte bra att hålla sin vrede instängd och förtränga sina känslor, för då först börjar man nog må dåligt. 
 
Nu lyssnar jag på Ghosts "Year Zero" och chillar på jobbet. Vetja det blir bra till slut. 
 
 
 (Bild från Wikipedia, public domain) 
Allmänt, Hobbyy, Psykisk ohälsa | | Kommentera |

Confessions, del ett

 
Låtsas att jag sa något kul här, okej? Det känns bättre då. 
 
Jag sitter på jobbet och har ångest.
 
Kunde inte sova i natt för jag satt bara uppe och hyperventilerade, grät och försökte få bort smärtan ur bröstet. Jag kom ibland på mig själv med att inte andas. Det som verkligen skrämde mig var att jag fick tvinga mig själv till att ta ett andetag igen. 
 
Jag skakar i hela kroppen, för jag vet att då jag är så här så är jag en sådan förbannad börda för mina vänner, min fästmö och de i min närhet. Jag frågar dem hela tiden om allt är okej, om jag sårat dem, varför de är sura på mig fast de inte är det, om jag kan göra något för att hjälpa till... 
 
... Och vet ni vad som gör mest ont? Det att jag inser att jag är en sån satans självisk idiot, för det att jag frågar så gör ju att jag själv börjar må lite bättre. 
Allmänt, Confessions, Psykisk ohälsa | | Kommentera |

Predikanten som kom lite för nära

Det här inlägget är något av en fortsättning på gårdagens funderingar. Då, efter en lite jobbig dag, gjorde jag en spontan ritual och började genast känna mig bättre till mods. Det var en ganska enkel orsak och verkan för min del: Jag mådde dåligt, jag gjorde något för att förbättra situationen och se på fan, jag började må bättre.
 
Jag tillskriver inte mitt välmående till vare sig min ritual eller Något Högre. Det är rätt enkel psykologi för min del. Ibland funkar det och ibland inte.
 
Så jag vill säga det genast här och nu: Mår ni på riktigt dåligt så ta för fan kontakt med NÅGON. Vem som helst. En psykolog. Er allmänläkare. Er chef, er vän, er mor, er katt (nåja, kanske inte katten, för den kan ju inte leda er vidare per se, men den är ju bra på annat sätt).
 
Har ni en tro (eller icke-tro) som hjälper er i livet? Gott så, ta kraft från den. Men för St Pat Pineapple's skull: Sök professionell hjälp! Och inte, tja, sådan här:
 
Crazy world? You have no idea, old chap.
 
Det här är en rätt känd Österbottnisk predikant. Han har ett antal gånger framträtt i medierna och det finns, såvitt jag vet, rätt många som litar på honom.
 
Jag hoppas för deras skull att de som gör det får kraft och tro ur sitt samröre med honom och att de lever i en sund andlig värld. Men den där Facebook-statusen gör mig väldigt orolig, för det där är en klar uppmaning att strunta i professionell hjälp och bara lita på Jesus (aka, på predikanten, för det är ju han som predikar Jesus ord).
 
Jag har mått dåligt. Jag har som ung skrikit ut mina böner till Gud att göra saker bättre. Och gissa vad?
 
Det blir det. Om du söker professionell hjälp.
 
I know you can.
 
 
Upp