Surdeg
"Oj, Fredrik, du är nog en sån surdeg ibland," sa en vän till mig. "Du matas med för mycket och till sist exploderar du."
Jag föreställde mig något i stil m... Äh, forget it.*
Poängen är att jag förstår henne. Här nyligen exploderade jag och det rejält. Det var inte kul, speciellt inte som om det riktade sig mot något jag håller extremt kärt: Min hobby. Lajvandet.
Det här är inte något som riktar sig mot någon enskild person. Det vill jag säga genast. Min ilska riktar sig inte mot NÅGON enskild, inte heller triggades den av någon enskild persons ageranden. I stället är det en reaktion på många små händelser som ännu spökar, känslor jag aldrig lyckats bearbeta, som fuckar med mitt sinne. Det här är sådant jag låst inne och låst inne hårt, vilket skapar obalans (se föregående inlägg om mina chakraproblem, exempelvis).
Det är saker som bara matat på, under alla... Uh, tretton år jag lajvat och som aldrig fått utlopp. Nu kom det slutligen. Jag exploderade, precis som ett surbröd som fått för mycket mat.
Jag föreställde mig någ... *Får en sko i huvudet*
Jag mår bättre nu. Jag började, som vanligt, dagen med att be om ursäkt till de som råkade se explosionen. Då sade min vän de bevingade orden ovan.
Poängen är att det ändå kändes förlösande. Det är ute nu. Jag bearbetar mina känslor. Det är ändå inte bra att hålla sin vrede instängd och förtränga sina känslor, för då först börjar man nog må dåligt.
Nu lyssnar jag på Ghosts "Year Zero" och chillar på jobbet. Vetja det blir bra till slut.
(Bild från Wikipedia, public domain)